söndag 5 maj 2013

Voff voff på er alla glada och alla övriga...

Voff voff!

Ja nu är det ett tag sedan jag skrev, men som ni säkert förstår har jag haft mycket att göra. Bl.a. var vi till Tärendö för jag hade bokat in en spelning för gamlingarna. Vi sov över utanför deras Folkets Hus efter spelningen. På morgonen hade vi besök av två rådjur. Det var nog första gången jag såg såna. Men dom var skitskraja, så det var inte mycket att se...

När vi åkte hem var vi om i Klubbudden och hälsade på Katarina och Bosse. Bosse är en f.d. arbetskamrat till husse. Förresten, arbetskamrat...? Undrar hur dom rymdes tillsammans i traktorn, när inte jag och husse gör det...?
Dom hade i alla fall tre stora vita hundar men dom fick jag inte träffa, för jag var ju tvungen att vakta den där dj... husbilen, SOM VANLIGT...!

På måndag morgon när vi vaknade hemma igen, kunde jag inte stödja på mitt ena bakben, så jag ramlade bara hela tiden. Husse ringde och berättade för matte, som redan farit till jobbet. Helt plötsligt blev det väldigt bråttom och vi var på väg i bil mot stan. Lelle följde med så jag fick ligga i hans knä hela vägen. Jag hörde att dom pratade mellan varandra om mitt onda ben och tänkte, - nu är det kört..., nu blir det säkert Gammelstan nästa...! Men tack och lov passerade vi bara förbi infarten dit och jag pustade ut...!

Vi fortsatte mot Piteå så jag tänkte, - nu får man nog träffa Sita, för Tuva vill jag inte träffa, hon är ju så dj-a arg!)

Men inte blev det någon träff med Sita. Nej, tror ni inte att husse lyckats hitta ett annat ställe där dom plågar oss hundar, den här gången i Öjebyn.
Där stack dom mej i ändan och fy f-n vad ont det gjorde!!! Jag SKREK högt och tänkte, hoppas att det gör lika ont i öronen på er som det gjorde i ändan på mej. Jag kände att jag blev tröttare och tröttare och till slut somnade jag visst.

Och vet ni vad, när jag vaknade var jag i bakis fy f-n vad jag var groggy..., allt var som i en dimma. Men husse han satt och väntade på att jag skulle vakna, han är snäll han. Ja Lelle också, för jag fick ligga i hans knä hela vägen hem också och jag sov hela vägen.

Jag fick med en flaska medicin som jag skulle äta i 10 dagar. I dag är det sista dagen tack och lov! Ni vet eftersom medicinen är flytande, så kan jag inte gömma den som jag gjorde med tabletterna, utan nu är det bara att svälja skiten.
Nåja medicinen verkar fungera för nu har det blivit bra i benet. Fast det hade nog blivit bra utan allt ståhej och veterinärbesök också och då hade man ju sluppit sprutan m.m., men ni vet, husse och matte är ju lite fjantiga och dom får ju även betala för såna dumheter...

Snön i min hage har tinat bort nu och det känns bra, för då kan man springa lite som man vill och slipper hålla sig till gångarna. Men blött är det ju förstås, så det blir lite tass-avtryck när jag går in, men det är ju inte mina bekymmer...

Vi hade tänkt åka ut med husbilen under 1:a maj helgen men det var så dåligt väder så vi höll oss hemma i stället.

Jag hörde att husse och matte pratade om att bada och klippa mig inför sommaren och om jag hörde rätt så skall det bli snagg. Ja då ska man alltså gå och skämmas och se för dj-ig ut. Det verkar som om dom inte fattar att jag är en rasren, av ädel stam, habanäs och ska ha långt böljande hår. Det ska se ut som att jag flyter fram när jag går och springer. Snaggad, ja då kan man ju inte imponera på brudarna (tikarna) men skit samma, jag har ju ändå lämnat kvar "mina kulor" i Gammelstan.

Nä nu ska jag gå och kolla läget, husse och jag är ensamma hemma för matte jobbar.

Voff voff!
/Rufus

1 kommentar:

  1. Krya på dig Rufus, skönt att höra att du är på bättringsväg. Kram Storasyster

    SvaraRadera