Framför allt när vi som nu varit utan dator en hel vecka! Så nu blir det i stället en hel "veckoblogg".
Vi fick alltså igen husbilen välpolerad efter konstens alla regler lördag 6/8. På söndag packade vi in alla våra saker igen, allt utom instrumenten, (kändes faktiskt lite konstigt.)
Söndag kväll bar det så i väg och vi styrde kosan mot Umeå och Noliamässan...
Men vi skulle göra ett stopp i Piteå på Camp4You på måndag för att byta husbil. Nu är det nämligen slut på klättrandet....
Söndag kväll bar det så i väg och vi styrde kosan mot Umeå och Noliamässan...
Men vi skulle göra ett stopp i Piteå på Camp4You på måndag för att byta husbil. Nu är det nämligen slut på klättrandet....
SKÖÖÖNT! Nu har vi en s.k. drottningbädd, d.v.s. en dubbelsäng på mitten med gångar på sidorna. (Så nu Maria, kan man verkligen säga att man sover som prinsar och prinsessor.)
Vi har konstaterat att vi inte blir yngre (tråkigt nog) och det börjar bli väldigt jobbigt att ta sig i och ur sängen, framför allt för mig, sedan jag fått mer och mer bekymmer med artros i framför allt tummar och handleder.
Det var ett fruktansvärt väder i Piteå och där mitt i all STORM och allt REGN, bar vi över all utrustning från vårt "gamla" till vårt nya mobila hem. Som tur var hade vi förberett och packat det mesta i kassar och kartonger så att man bara enkelt kunde flytta över, men ändå...
Det är oootroligt vad det ryms mycket bara i köksdelen. Trots att vi inte hade dörrarna öppna mer än nödvändigt, regnade det in massor i båda bilarna. Det var bara att torka på båda ställena med jämna mellanrum.
Vi fick tid och lämnade in honom onsdag morgon 08.00 och skulle få hämta honom nå´n gång på eftermiddan. Eftersom vi gjort alla ärenden under tisdagen (väntedag) stod vi kvar med husbilen utanför djursjukhuset hela tiden.
Lördag morgon ringde jag Ida Nordkvist (hon kommer från Vlm och arbetar dessutom i Gammelstan på Djursjukhuset) för att rådfråga och hon hjälpte snällt till via tfn (TACK snälla Ida för det!) Vi åkte för att hälsa på moster Gi (alltså Gullvei) och Ander i Ursviken och där ute på deras altan ställde vi i ordning ett fotbad med kokt vatten och grön såpa. Från början gick det riktigt bra. Vi pillade loss kompressen eftersom, men så plötsligt blev Rufus väldigt orolig och röck upp tassen från fotbadet. I och med att han drog upp tassen, slet det vattentyngda bandaget i såret och gjorde förstås väldigt ont. Han skreeek som en stucken gris och viftade hejvilt på tassen! Tack vare att han viftade så mycket med tassen, lossnade kompressen och gjorde ett varv i luften för att sedan landa på backen. Då tystnade han äntligen. Det var en mycket "traumatisk upplevelse" för oss alla tre. Rufus skakade som ett asplöv, så jag tog honom i famnen och vandrade med honom ute, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Tack vare att vädret var ljuvligt torkade även tassen fort och bra. Så småningom lugnade Rufus ner sig och han och hans älskade Husse gick för att vila i husbieln. Jag och Gullvei fick en liten pratstund, vilket alltid är trevligt.
Vi begav oss hemåt på lördag kväll och övernattade i Jävre. Vilken underbar rastplats det är där. Vacker omgivning och bra utrustad med många soptunnor och fräscha toaletter. Den kommer vi absolut att besöka fler gånger.
På söndag var vi förbi i Älvsbyn hos Jannes lillasyster Helene för att ta upp en blomma som skulle planteras på graven. Tyvärr fick vi inte träffa henne själv, eftersom hon hastigt blivit tvungen att åka till Piteå
Från onsdag 16.30 till söndag 21.30 blev Rufus buren i någons famn. Bortskämd??? Joo, kanske lite...
Jag fick plötsligt syn på Janne och var tvungen att börja skratta mitt i allt elände, där stod han i ösregnet i regnjacka med huvan hårt uppdragen men som ändå stormade av med jämna mellanrum och fyllde vattentanken som rymmer c:a 100 liter (här borde man verkligen haft en kamera...) Han var som en dränkt katt när han var färdig!
Alltså vår plan var att fortsätta direkt mot Umeå, men man ska akta sig för att planera för mycket...
Vi hade märkt redan för några dagar sedan att vår lille "fyrbenting" Rufus, tydligen hade ont i en klo och vi hade bestämt att vi skulle beställa tid när vi kom hem för ev operation. Men nu hade läget förvärrats betydligt. Han skrek till varje gång han råkade snudda vid klon och ni som läser denna blogg vet säkert att Rufus är vår ögonsten och är den som "kommer först" i alla lägen. Därför tog vi beslutet att vi måste uppsöka djursjukhuset NU! innan vår resa.
Alltså vår plan var att fortsätta direkt mot Umeå, men man ska akta sig för att planera för mycket...
Vi hade märkt redan för några dagar sedan att vår lille "fyrbenting" Rufus, tydligen hade ont i en klo och vi hade bestämt att vi skulle beställa tid när vi kom hem för ev operation. Men nu hade läget förvärrats betydligt. Han skrek till varje gång han råkade snudda vid klon och ni som läser denna blogg vet säkert att Rufus är vår ögonsten och är den som "kommer först" i alla lägen. Därför tog vi beslutet att vi måste uppsöka djursjukhuset NU! innan vår resa.
Vi fick tid och lämnade in honom onsdag morgon 08.00 och skulle få hämta honom nå´n gång på eftermiddan. Eftersom vi gjort alla ärenden under tisdagen (väntedag) stod vi kvar med husbilen utanför djursjukhuset hela tiden.
När klockan var 16.10 kunde vi inte vänta längre, vi var jätteoroliga att "något gått fel" så jag gick in för att höra hur det var. 16.45 var vi på väg först mot Piteå för att hinna ett apotek (Kronans droghandel, hur kan man döpa ett apotek till detta, jag bara frågar?) för att lösa ut hans smärtstillande medicin och sedan mot Umeå.
Det blev inte så mycket mässa för vår del, men det var inte heller den som var det viktigaste. Det som var viktigast var att få åka bort några dagar och bara koppla av! Nåja, det blev väl inte så mycket av det heller, avkoppling alltså...
Det blev inte så mycket mässa för vår del, men det var inte heller den som var det viktigaste. Det som var viktigast var att få åka bort några dagar och bara koppla av! Nåja, det blev väl inte så mycket av det heller, avkoppling alltså...
Det var svårt att ha krage på Rufus i husbilen, han stötte ju i precis ÖVERALLT! och det var jätteviktigt att han inte kom åt att slicka på bandaget. Så det som var bäst för honom var att vi turades om att hålla honom i famnen, då kunde han vara utan krage och vi hade fullständig koll på honom ändå.
Fredag kväll var det dags att ta bort bandaget. Vi klippte bort det mesta men det som satt närmast såret satt förstås fast ordentligt. För att göra en lååång historia lite mindre lång...
Fredag kväll var det dags att ta bort bandaget. Vi klippte bort det mesta men det som satt närmast såret satt förstås fast ordentligt. För att göra en lååång historia lite mindre lång...
Lördag morgon ringde jag Ida Nordkvist (hon kommer från Vlm och arbetar dessutom i Gammelstan på Djursjukhuset) för att rådfråga och hon hjälpte snällt till via tfn (TACK snälla Ida för det!) Vi åkte för att hälsa på moster Gi (alltså Gullvei) och Ander i Ursviken och där ute på deras altan ställde vi i ordning ett fotbad med kokt vatten och grön såpa. Från början gick det riktigt bra. Vi pillade loss kompressen eftersom, men så plötsligt blev Rufus väldigt orolig och röck upp tassen från fotbadet. I och med att han drog upp tassen, slet det vattentyngda bandaget i såret och gjorde förstås väldigt ont. Han skreeek som en stucken gris och viftade hejvilt på tassen! Tack vare att han viftade så mycket med tassen, lossnade kompressen och gjorde ett varv i luften för att sedan landa på backen. Då tystnade han äntligen. Det var en mycket "traumatisk upplevelse" för oss alla tre. Rufus skakade som ett asplöv, så jag tog honom i famnen och vandrade med honom ute, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Tack vare att vädret var ljuvligt torkade även tassen fort och bra. Så småningom lugnade Rufus ner sig och han och hans älskade Husse gick för att vila i husbieln. Jag och Gullvei fick en liten pratstund, vilket alltid är trevligt.
Vi begav oss hemåt på lördag kväll och övernattade i Jävre. Vilken underbar rastplats det är där. Vacker omgivning och bra utrustad med många soptunnor och fräscha toaletter. Den kommer vi absolut att besöka fler gånger.
På söndag var vi förbi i Älvsbyn hos Jannes lillasyster Helene för att ta upp en blomma som skulle planteras på graven. Tyvärr fick vi inte träffa henne själv, eftersom hon hastigt blivit tvungen att åka till Piteå
Från onsdag 16.30 till söndag 21.30 blev Rufus buren i någons famn. Bortskämd??? Joo, kanske lite...
Nåja nu fick han i alla fall "pröva sina vingar" hemma på köksgolvet. Det tog inte lång stund så svingade han sig både upp i och ner från möblerna. Till och med trappan till sängen (han har ju en egen trappa upp till vår säng) klarade han av ganska så snart.
Nu väntar vi bara på att såret ska hela så att vi får ta bort både tratten/kragen och tasskyddet.
Rigmor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar