Det var väl det jag visste...

Vovv, vovv!
Morgonen började med arbete. Jag tror inte matte förstått riktigt att jag faktiskt är sjukskriven...
Nåja det är väl OK att jag håller henne sällskap, så att hon slipper vara ensam.

När det var dags att fara hem på lunch var det fint väder, t.o.m. solen lyste. Då kom förstås matte på "den ljusblå idén" att vi skulle ta en promenad runt kvarteret. Hon tyckte att jag behövde "lufta rumpan" och sträcka på benen.
Sagt och gjort, av med sockan och så på med den GRÄSLIGA "gummistöveln". Det var faktiskt riktigt skönt att få "pinka fritt", det är några veckor sen sist.
Det var alltså meningen att vi skulle gå ett kvarter, vi kom oss 1/3 av sträckan, vad tror ni hände???? Just det, den JÄVLA STÖVELN gled av! Det var väl det jag visste, det skulle inte funka med den där JÄVLA STÖVELN! Jag hann inte reagera, så hade matte lyft upp mig och sen blev jag hemburen, som nåt jäkla paket under armen. Riktigt skämmigt! Jag är ju 3 år och inte nån liten valp!
Ja det blev inte mycket till "rumpluftning" där inte. När vi kom hem åt både jag och matte och sedan var det dags för arbete igen.

Ikväll har jag varit med matte på möte. Det var flera tanter och farbröder som jag fick heja på och som pratade med mig och klappade mig. Men så småningom hamnade jag (som det alltid blir) i mattes knä och fick förmaning om att sitta stilla. Så då var det lika bra att bara kura ihop sig och försöka sova, tiden går fortast så, när det är tråkigt.
Regnet "stod som spön i backen" när vi åkte hem från mötet. Tur att vi åkte bil.

När vi kom hem och matte lyfte mig ur bilen, började jag "snusa" i luften. Jag kände att det luktade något välbekant och GOTT. Det luktade husse!
Och vet ni, när matte öppnade dörren så fick jag se honom, husse alltså! Jag tror att han blev lika glad att se mig, som jag blev att se honom. Så nu har jag inte tid med nåt mer skrivande, nu ska jag faktiskt umgås med MIN HUSSE!
Ja, ja, matte får väl vara med lite också...
Vovv, vovv!
/Rufus