tisdag 6 september 2011

Tänk att en som är så liten kan ta så stor plats...

Det är otroligt vilken stor plats lilla Rufus tar, när han ligger i sängen. Vi är ensamma nu han och jag, så egentligen har han ju hela Jannes säng att ligga på, men tror ni att han gör det!? Nejdå, han tränger sig så nära mig som han bara kan. Nu går det ju ändå bättre än när han hade på sig tratten. Jag vaknar lite då och då och får sparka av mig täcket när han brinner som en kammin och jag också för den delen. Har lite svårt att sova när Janne är borta. Är ju så jäkla mörkrädd, vet egentligen inte riktigt vad jag är rädd för, är bara rädd!
Har börjat komma in i vardagslunken igen. Det känns lite motigt att jobba kvällar, men det går otroligt bra bara man kommer igång. I dag har det varit Spel och Pyssel första gången efter semestern. Det är alltid kul att höra vad barnen gjort under sitt sommarlov. Rufus var med mig på jobbet på f.m. men på e.m. när jag skulle ha en massa barn där, fick han vara hemma. Barnen frågar ju alltid var han är och undrar varför han inte kan vara med på jobbet. Får väl se om jag låter honom vara med nästa gång. Måste först kolla om något av de "nya" barnen är allergiska.
Nu ska jag och Rufus mysa en stund i TV-soffan i vår ensamhet.
Natti natti!
/Rigmor

1 kommentar:

  1. Jag är oxå fruktansvärt mörkrädd när jag är ensam, vet inte heller vad jag är rädd för. Synd vi bor så långt från varandra annars hade vi kunna "trösta" varann :-D

    Kram Maria

    SvaraRadera