Regn, regn,regn...

Tänk att helt plötsligt känns det som att det varit en väldigt regnig och kall sommar, trots att det egentligen varit raka motsatsen. Vet inte om det är p.g.a. att man inte minns längre tid än en vecka tillbaka i tiden, eller vad det beror på?

Egentligen är det ju bara 14 dagar sedan man klagade på att det var sååå varmt.

Hoppas i alla fall att det inte regnar i morgon när jag slutar jobbet, för i så fall ska jag ut på en långpromenad. Regnet och Rufus operation har gjort att det inte blivit mycket av den varan de senaste veckorna, så nu gäller det att ta upp vanan igen innan den berömda "latmasken borrat in sig" allt för långt. Det går nämligen väääldigt fort att den gör sig allt för hemmastadd.

Jag är sååå stolt över maken som helt slutat äta bröd, börjat äta frukost (trots att jag vet att han inte är så förtjust i det) och verkligen anstränger sig för att äta bättre. Och det har minsann gett synbart resultat! Flera kilon och många centimetrar i midjan mindre, har det blivit. Jag och Rufus har länge varit väldigt orolig för hans bukfetma, men nu verkar det som att han har "kommit på bättre tankar". Både jag och Rufus är jätteglada över det eftersom vi ÄLSKAR och är väldigt rädda om vår make/husse och vill ha honom hos oss så länge som möjligt, så det så! Som en "extrabonus", ska vi köpa en snygg skjorta till honom som han kan vara fin i på scenen. Det ska vi göra nästa gång vi är till sta´n.

På tal om Rufus...

I morgon kanske vi kan ta bort tratten/kragen. Det beror på hur hans "klo" ser ut nu. Vi håller både tummar och tår för att det ska bli så. Jag tycker så himla synd om honom när han försöker klia sig och det inte går. Vi brukar försöka hjälpa honom så gott vi kan, men det blir förstås inte alls samma sak. Vi hjälper honom också genom att hålla fram både mat- och vattenskål. Han blir så störd när kanten på tratten stöter i golvet och låter illa, när han försöker äta själv. Men annars är han jätteduktig med sin tratt. Han har lärt sig att man måste hålla huvudet högt när man ska hoppa upp i möblerna t.ex. Han fixar t.o.m. trappen till vår säng, genom att vila tratten mot trappsteget ovanför det han har resten av sig själv på.

Nu gäller det bara att försöka få honom att ha på sig stöveln som vi fick med oss från Djursjukhuset i Gammelstan. Kommer säkert inte att bli lätt, men vi behöver komma igång med våra promenader så fort som möjligt, både för hans och för min skull. Det ser ut som att Rufus lagt på sig en hel del under den här "sjuktiden". Inte så konstigt alls! Först och främst har han inte kunnat motionera och dessutom har vi "fallit för frestelsen" att ge honom extra

go´bitar för att det varit så synd om honom. Tänk att det är så lätt att "belöna" med mat, trots att vi vet att det egentligen är en "bestraffning". Nåja, kommer vi bara igång med våra promenader går det nog ganska fort att "få bukt med problemet".

Natti natti!

Rigmor