Jag har inte fått många regndroppar på mig under semestern så jag får vara nöjd. Däremot när jag tänker tillbaka på sommarn och semestern, så vet jag egentligen inte vad vi gjort, men tiden har i alla fall flugit iväg (som vanligt under semestern).
Men några guldkorn har jag ju...t.ex. när jag fick vara upp och sjunga med Claes Löfgrens!
Vi var i Allsån 9 juli och där firades 50-års jubileum. Han har verkligen gjort det bra Roland, som har hållit på så länge. Synd bara att det kom så lite folk. Det var första gången vi var dit men det lär inte vara den sista. Trevlig loge och ett fint ställe att "campa" på.
Men största anledningen till att vi for dit var att Claes Löfgrens spelade där. Jättetrevliga killar och så oootroligt bra. Både jag och Janne anser att de är ett av Sveriges bästa dansband. Vi träffade dem och blev bekanta med dem i Täfteå. Vi fick fyra skivor av dem (alla de gjort) i utbyte mot vår senaste, äntligen har vår skiva kommit upp i sitt rätta värde, ha,ha,ha...
I alla fall pratade Janne med Classe i slutet av kvällen och resultatet blev att jag fick sjunga duett med Classe, sista dansen. Vilket minne!! Vi följde med dem även till Sunderbyn och där fick jag också gå upp och sjunga. Tyvärr blev inte kvalitén den bästa någon av gångerna. Jag hade ju ingen som helst medhörning och nu om inte förr har jag förstått hur viktigt det är. Men det var i alla fall jätteskoj. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att göra det någon fler gång, men då med medhörning. Det var också kul att jag fick möjlighet att dansa två kvällar i rad. Det hör minsann inte till vanligheterna. Jag brukar ju säga att det jag tycker om näst efter att sjunga, är att dansa. Tyvärr blir det inte så många tillfällen till detta eftersom Janne är totalt ointresserad av denna aktivitet. Det ska alltså vara någon väldigt speciell orkester som han kan tänka sig att lyssna en hel kväll på och jag kan meddela att det finns inte många sådana, men nu har han alltså hittat en. Så jag kan alltså tacka Claes Löfgrens för två danskvällar i rad denna sommar.
Till nutid...
Jag tycker så otroligt synd om lille Rufus som måste ha tratten/kragen på sig hela tiden. Han kommer inte åt att klia någonstans och vore jag honom hade jag blivit tokig för länge sen...
Men han är så fantastiskt snäll och tålmodig. Veterinären ville att vi skulle försöka ha den kvar minst 10 dagar och på onsdag är det 14 dagar sedan operationen så då hoppas vi att vi kan ta bort den. Vi har den hellre på några dagar för mycket än för lite, precis som vi skyddade honom lite extra efter operationen. Det verkar som att det var ett bra beslut av oss. Såret ser jättefint och "torrt" ut. När det blivit riktigt torrt och bra, ska vi måla området som ska bli till en klo, med nagellack. Det blir tydligen en bra yta av det och det skyddar bra, enl veterinären. Ja allt får då våran lilla kille vara med om...
Just nu ligger han och sover på en kudde mellan mig och Janne här i TV-soffan, så jag har alltså mina två favoritpojkar bredvid mig. Då får man väl vara nöjd!
Natti, natti!
Rigmor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar